Det finns vänner som är elaka och aldrig finns då man behöver dem och det finns vänner som är snälla och alltid finns för en.... Det finns sånna vänner som inte svarar i när man ringer bara för att dom bara inte har lust och det finns sånna vänner som man kan ringa 3.00 på natten och dom svarar alltid.... Jag har enriktigt bra vän och henne vill jag aldrig förlora... Jag har också haft Sånna som inte går att lita på, som man är bästis med nån da men aldrig riktigt för sen blir det ofta bråk eller så glömmer man bara bort varann föralltid. En riktig vän är en som aldrig glömmer bort en, ska alltid gå att lita på, ska alltid finnas vid ens sida i de svåra tiderna, ska alltid kunna göra en glad, en som man blir glad av att höra i telefon, en som aldrig glömmer bort ens födelsedag, som skulle kunna ge dig något för 1000 kronor, som gör allt för en, som alltid undrar vad som hänt om man e lessen och låter bli att prata om det om man inte vill och som alltid försöker göra allt för att man ska må bra.... Som alltid vill att man ska må perfa, och då dom blir lessen för att man inte mår så bra....
Jag har EN sådan unik vän, hon finns alltid för mig i alla väder, och alla dagar... Vi har bråkat nån gång.... jag vet, men ibland kan det faktiskt vara att man bråkar och blir vänner igen kan vara nyckeln till "True Friendship" ♥ Men vi har aldrig varit ovänner länge, men en av mina andra riktigt bra kompisar... Vi var ovänner i 1 år, 3 månader, 1 vecka och 2 dagar.... Men vi hittade tillbax och nu är vi starkare vänner än nånsin....
Jag vet, jag vet.... Jag har förlorat många vänner... men beror det bara på mig? Det undrar jag verkligen..... Jag vill verkligen ha många vänner men jag kan inte hålla fast vid alla.... Men förändringar är inte alltid så dåliga men ibland är det verkligen inte så kul.... För mig betyder det såhääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär mycket, om inte mer, när kompisar smsar/ringer och frågar om vi ska hitta på nåt kul, som att gå på bio, va i stallet, komma hem till varann eller gå på stan och så......
En sak som sårade mig först och gjorde mig glad sedan var när min klasskompis/min riktigt bra kompis ringde och sa såhär: "Hej... Jag ringde inte dej igår och frågade om du ville komma och hjälpa mig på tävlingen för att Julia ringde och frågade om vi kunde va me varann för ett tag sen, så.... jag ringde henne istället..... Men jag ville hellre att du skulle hjälpa mig..." Jag svarade: " Okej, mm, aja, tack, syns på måndag om inte tidigare..." ;) Det är vänskap, då man berättar för varann......
Nåra tycker kanske att jag är dum, elak, oanvarig, bortskämd och idiotisk och vissa tycker kanske att jag är snäll, omtänksam, värd att bry sig om och perfekt.....
Jag vet att det som jag skriver på min blogg kommer alla att kunna läsa och ändå gör jag det? Jag vet inte ens själv varför jag skriver det här...
Jag har en vän som är värd mer än allt annat i mitt liv.... Hon har störst plats i mitt hjärta.... men jag berättar inte vem det är......
Jag vill bara att folk ska veta att jag finns och att jag vill nåt och att jag har ett mål som precis alla andra....
Jag älskar mina vänner och jag älskar att umgås med dom.... ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar